Eight Grade, filmen som fick en 25-årig man att tänka tillbaka på sin uppväxt

Tidigare ikväll satt jag och såg The Descent, efter den var färdig tänkte jag, att jag skulle se någon annan film av annan genre för att klockan inte var så mycket ännu. Det ledde till att jag bestämde mig att se Eight Grade, för hade hört mycket bra saker om den. Kan helt klart säga att jag inte ångrar mig.

Lite kort om filmen innan vi kör igång; Filmen handlar om Kayla som går sista året på USAs middleschool och ska snart påbörja deras high school. Hon vloggar om tips och trick, och sedan får man följa med henne på en resa i hennes liv. Tror aldrig att dem säger hennes ålder, men ca 13-14 år är när man slutar middleschool i USA.

Jag visste inte exakt vad jag gav mig in på när jag startade filmen, men den var mycket bättre än jag trodde den skulle vara, och väckte känslor som att man kunde relatera till hennes problem, men även en vilja att beskydda henne, för att man tycker så synd om henne.

När man såg hur nervös och tyst Kayla var i klassrummet, kunde jag inte annat än att relatera till det, för precis som Kayla var jag likadan när jag var yngre. Men det var inte bara det, utan det var allt som kommer med ungdomen, som tjejer (killar i Kaylas fall) som man är intresserade av, kompisar och allt sådant där. Till exempel går Kayla på en fest men håller sig mest för sig själv. Jag känner igen det så väl.

Men det fanns även andra stunder där man bara kände att man ville beskydda henne och uppmuntra henne att allt kommer att bli bättre. Hennes pappa försöker vara där och göra det, men precis som med de flesta ungdomarna, fattar man inte vilken tjänst föräldrarna gör för en. Dem vill bara en väl, men man uppfattar inte det vid den åldern.

Mot slutet av filmen hade hon  en väldigt fin scen med sin pappa, och jag låg under mitt täcke på soffan och snyftade ikapp med filmen. Men det fanns även flera andra scener där man antigen satt och snyfta till filmen, eller hade  gåshud. Fanns en scen som verkligen creepa ut mig och allt man kände just då var hur mycket man bara ville ta hand om henne.

För att försöka avsluta detta (klockan är just nu 02:48, så det kan vara ganska osammanhängande) vill jag bara säga att jag tror att alla som ser denna kommer ha någon sorts igenkänningsfaktor, men även känna ett vilja att beskydda Kayla. Men det är nog en extra stor igenkänningsfaktor för ungdomar som växte upp med mobilen. Gamla stofiler som mig kan inte riktigt relatera till det.

Jag lämnar er med detta citat från Kayla:

"Growing up can be a little bit scary and weird"